| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FATA MORGANA fa1ta morga3na2, n., stundom r. (VetfA 1: 596 (1878), Grebst). (ngn gg sammanskrivet 1833—1899)
hägring, luftspegling; äv. (företrädesvis i vitter stil) bildl.: dröm(bild), luftslott. Hvad är lifvet? Ett förrädiskt haf. / .. Hvad dess sällhet? Ett Fatamorgana, / som oss låter hemlandskusten ana. SvLittFT 1833, sp. 93. Andersson (1845). I Neapel visade sig .. på en mörkröd himmel ett praktfullt fata morgana. VL 1901, nr 59, s. 3. Jag teg och svalde förtreten och missräkningen. Detta var inte min första Fata Morgana, som upplöste sig. Grebst Ett år 20 (1912).
Spalt F 377 band 8, 1924