| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FATIGERA fat1ige4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade.
(numera knappast br.)
a) trötta (ngn), utmatta; äv. refl. HSH 5: 191 (1657). (Manskapet) fatigerades .. med wackter, arbete ock commenderingar. KKD 2: 61 (1708). Hon (bör) icke .. fatigera sig eller dansa länge i sender. Carlén Bull. 1: 325 (1847). LoW (1911). särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: uttröttad, utmattad; trött. En något yngre, och icke så mycket fatiguerad man. VDAkt. 1784, nr 57. Wetterbergh FyraSign. 191 (1843).
b) (†) intr.: trötta (ut) sig; strapatsera. KKD 3: 16 (1700). Trupperne får bränvin då de fatigerar. Quennerstedt Torneå 2: 321 (cit. fr. c. 1809).
Spalt F 379 band 8, 1924