| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FATT fat4, adj.2.
a) attributivt. I kyrkan ähr .. ingen dugelig eller vel fatt skrud. VgFmT II. 1: 68 (1671). En fattig och så fatt (näml. obotligt sjuk) .. person. VDAkt. 1760, nr 292. — särsk. (ännu ngn gg i ålderdomligt spr.) i uttr. i l. vid l. under så fatta omständigheter, förr äv. vid så fatta saker, vid så fatt belägenhet o. d., under så beskaffade l. sådana omständigheter l. förhållanden; jfr FATTAD, p. adj.2 Widh så fatte saker. RARP 6: 312 (1658). Vid så fatte omständigheter. Hjelt Medicinalv. 2: 5 (i handl. fr. 1711). Vid så fatt belägenhet. AdP 1789, s. 173. Gellerstedt Gläntor 65 (1909).
b) predikativt; särsk. i uttr. så fatt, sådan, så beskaffad; hur fatt, hurdan, hur beskaffad. GR 18: 576 (1547). Thesse Muszlor äro fatta rätt som Ostror. Kiöping Resa 68 (1667). Huru skulle man vara fatt att tveka härvid. AdP 1789, s. 937. Sehlstedt 2: 68 (1855, 1862). — särsk.
β) i uttr. hur ngt är fatt, hur ngt kan komma sig l. är möjligt; jfr 2 c. Men när man veta feck at Eric brukat hatt, / Var ingen som förstod hur detta rätt var fatt. Livin Kyrk. 84 (1781).
2) (†; se dock a, b, c, d) i opers. uttr. det är fatt o. d., det förhåller sig (på ett visst sätt); förhållandet är (så l. så). The Påweskas troo .. hwilken .. icke grundas på Gudz ord och befalning, såsom fatt war hoos Judarna, Vthan på menniskios godhtyckio. LPetri 3Post. 5 b (1555). Dens. Skylsk. E 8 b (1572). — särsk.
a) (ännu ngn gg i ålderdomligt spr.) i uttr. det är så fatt, det förhåller sig så; det är så fatt med, förr äv. om (ngn l. ngt), det förhåller sig så med (ngn l. ngt); förr äv. det är annorlunda fatt o. d., det förhåller sig annorlunda. GR 4: 325 (1527). Thet är fast annorledes fatt medh dödhen, än Werlden weet tenckia eller affsäya. LPetri 2Post. 313 b (1555). Messenius Christm. 232 (c. 1616). Det är så fatt med oss människior, så snart man fått en förmån, åstundar man strax en annan. Lagerbring Skr. 149 (1774). Bellman 6: 195 (1787).
b) (fullt br.) i uttr. det är icke rätt fatt (med ngn l. ngt), äv. det är illa l. galet fatt, det står icke rätt till, det är illa l. galet l. icke rätt (ställt). ConsAcAboP 2: 90 (1657). Menar ni det är så illa fatt? CVAStrandberg 2: 378 (1865). Alla visste att det ej var rätt fatt med .. djuret. Wigström Folkd. 2: 123 (1881). Wranér i Lund 1895, nr 150, s. 3.
c) (fullt br.) i uttr. hur är det fatt (med, förr äv. om ngn l. ngt)? hur förhåller det sig, hur är det (ställt); hur står det till?; stundom övergående i bet.: hur kan det komma sig, hur är det möjligt?; äv. i indirekt frågesats. Apg. 24: 22 (NT 1526). Tjenare, Mollberg! Hur är det fatt? Bellman 3: 153 (1790). En dag, gud vet hur det var fatt, / När hon med Kammarpigan satt / .. Hon i sit höga sinne tänkte (osv.). Lenngren (SVS) 2: 174 (1796). Huru är det fatt, att (osv.). Hagberg Shaksp. 5: 26 (1848). PT 1911, nr 176 A, s. 3.
d) (vard., fullt br.) i koncessiv bisats, i uttr. hur det var fatt o. d., hur det (än) förhöll sig l. kunde komma sig. Bellman 3: 154 (1790). Men hur det var fatt så gjorde han det ändå. Björkman (1889).
Spalt F 379 band 8, 1924