| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FATT fat4, oböjl. ord. Anm. I följ. språkprov förekommer ordet ss. böjt predikativt adj. (jfr motsv. anv. av FAST, adj.1 23). Til thes han får tigh fattan. PJGothus Savonarola SyndSp. B 7 a (1593).
a) (numera ngt vard.) med prep.-uttr.: få fatt på l. i (ngn l. ngt), få tag på l. i (ngn l. ngt), lyckas gripa l. fånga (ngn); komma över (ngt), av en slump finna (ngt). GR 2: 69 (1525). (Han) sökte .. effter, huru han måtte få fatt på Ionathan och förgöran. 1Mack. 12: 40 (Bib. 1541). Möszen .. fingo fat på hans skrefne Predikan och åto den up. Kempe Proberugn A 5 a (1664). Nu gällde det att få fatt i dokumentet. Forssell i 3SAH 3: 275 (1888). i överförd anv., närmande sig bet.: få reda på; förr äv.: förstå, få klarhet i. Möller (1790). Jag .. kunde aldrig få fatt på hvem det varit. Wingård Minn. 1: 34 (1846). — få fatt om ngt, få tag l. grepp om ngt. NordT 1894, s. 345 (bildl.). Odenius Celsus 455 (1906). — (vard.) ha fatt i, äv. på (ngn l. ngt), ha tag i. Lagerbjelke har jag ej fatt på ännu. CFDahlgren (1826) hos Thomander TankLöj. 150. Ni måste ha fatt i något (dvs. ngt arbete) som fort ger bröd. Hedenstierna Jönsson 257 (1894). — ta(ga) fatt på l. i (ngn l. ngt), stundom äv. gripa fatt i (ngn l. ngt), gripa (tag i). GR 2: 157 (1525). Judha tienarena togho fatt vppå Iesum och bundo honom. Joh. 18: 12 (NT 1526). Gripa fatt i en lifboj. Cederschiöld o. Olander SvSpr. 148 (1904). Lagerlöf Holg. 2: 113 (1907). bildl.: ta itu med; äv. abs.: ta i 0 4. Sahlstedt (1773). Strinnholm Hist. 2: 498 (1836). Samma resultat, till hvilket man här hemma skulle kommit, om man tagit fatt lika oförtrutet. PT 1903, nr 97 A, s. 3. — (föga br.) taga i fatt (l. hopskrivet ifatt) med ngt (jfr 2 b), taga i tu med ngt. (Man) tar med friska tag ifatt med sitt arbete. Kleen YDoodle 1: 25 (1902).
b) i uttr. ta(g) fatt, förr äv. ta(g) fatt på den, benämning på en springlek som består däri att ngn av deltagarna söker upphinna o. fasttaga l. med ett slag träffa ngn av de övriga, vilken sedan i sin tur upprepar samma försök osv.; jfr DATT, sbst.1, PJÄTT. Tå ha och vij tilreds en leek: Ta fatt på thän! Rudeen Vitt. 217 (1687). Leka ”tag fatt”. Melin Huml. 54 (1882).
c) med direkt obj.: (numera mindre br.) få fatt (ngn) l. få (ngn) fatt, förr äv. bekomma (ngn) fatt, få tag i l. på (ngn), lyckas gripa l. fånga (ngn); förr äv. med sakobj. Luk. 23: 26 (NT 1526). Ther the fingo någhon aff oss fatt, så dråpo the honom. 1Mack. 6: 24 (Bib. 1541). GR 18: 559 (1547). (Han) hade fått fatt ett Breff. Brask Pufendorf Hist. 160 (1680). Fröding Stänk 108 (1896). — (numera föga br.) hava (ngn) fatt, hava tag i (ngn); hava (ngn) fast. VDAkt. 1705, nr 115. Ödman UngdM 2: 152 (1878, 1881). Andersson MickelR 64 (1900). — taga fatt (ngn l. ngt) l. taga (ngn) fatt, gripa (tag i) ngn l. ngt. Mark. 9: 18 (NT 1526). Hon togh honom fatt och kyste honom vthan skam. Ordspr. 7: 13 (Bib. 1541). Hallström Sagodr. 121 (1910).
2) i förb. med rörelseverb.
a) i uttr. hinna fatt ngn, hinna upp ngn; springa, segla, flyga fatt ngn, vard. ngn gg äv. på ngn o. d., springande osv. upphinna ngn; jfr FAST, adj.1 23 a. Skallerormen kan ej springa fat Ekornen. Linné Stenr. 8 (c. 1747). (Ingen) förmådde hinna fatt henne. CFDahlgren 4: 252 (1831). (Han) åkte .. fatt på en trasigt klädd karl. Cederschiöld o. Olander SvSpr. 30 (1904).
b) [jfr springa i kapp ngn] (vard.) i uttr. i fatt (ofta hopskrivet ifatt) (jfr 1 a slutet); hinna i fatt (ngn), hinna upp (ngn); springa, segla, ro, flyga i fatt (ngn), springande, seglande osv. upphinna (ngn). Det skulle .. gå som ett nafs för honom att segla ifatt mig. Almqvist Smar. 50 (1845). Karlarne hunno i fatt honom. Janson Abr. 245 (1901).
Spalt F 380 band 8, 1924