| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FEMTE fäm3te2, räkneord (numera oböjl.; spår av tidigare böjning påträffas ännu i den äldsta nysv.: I thet fempta. GR 1: 30 (1521). Enn femthadell (ack.) .. halffemtha lodh sölff. Rääf Ydre 1: 326 (i handl. fr. 1578)).
ordningstal till FEM. Femte råån frå ladhastenen södher vth. GR 7: 160 (1530). Och wardt aff affton och morghon then femte daghen. 1Mos. 1: 23 (Bib. 1541). I Femte Classen, skola wara twänne Circuli (dvs. ”ringar”). Skolordn. 1693, s. B 2 a. Thet Femte Kapitlet. Swedberg Schibb. 83 (1716). Den femte Juli. Runeberg 5: 58 (1860). — jfr HALV-FEMTE. — särsk.
a) efterställt med best. art. vid regenters namn. Gustav den femte, vanl. skrivet Gustav V.
b) [jfr t. das fünfte rad am wagen sein] (vard.) i uttr. vara (l. känna sig som o. d.) femte hjulet under (förr äv. i) vagnen o. d., vara (l. känna sig) fullkomligt överflödig o. till ingen nytta (i ett sällskap l. där ngt förehaves o. d.), inte ha där att göra. Schroderus Os. 1: 734 (1635). Han är så nyttig, som fämpte Jwlet i Wagnen. Grubb 302 (1665). Jag var femte hjulet under vagnen (i sällskapet) och bjuden för min fars skull. Rydberg Vap. 163 (1891).
c) spelt. i uttr. femte man10 4, en femte deltagare i ett (kort)spel. Det fattas oss femte man, och på fyra man hand spelar jag ej gärna. Tersmeden Mem. 1: 81 (c. 1780).
d) i uttr. femte spelaren (sitter under bordet), användt till den som obehörigt blandar sig i kortspel (av fyra personer). Granlund Ordspr. (c. 1880).
e) (vard.) elliptiskt om femte klassen i en skola. Hedenstierna FruW 9 (1890). Vi gingo i femte. Engström Äfv. 99 (1908).
-DEL. VarR 50 (1538). Swenn olsonn .. solde .. Enn femthadell i Tyrresfalla torpastadhe. Rääf Ydre 1: 326 (i handl. fr. 1578). —
-KLASSARE. lärjunge i femte klassen i en skola. —
Spalt F 452 band 8, 1924