| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FEMTON fäm3ton2, räkneord o. sbst. oböjl., om person m.||ig., eljest r. (l. m.).
1) grundtal angivande det antal l. tal som utgör summan av fem och tio; utom i löpande täxt vanl. skrivet ”15”, äv. ”XV”. Femton år gammal. Talet femton. Nummer femton. Sidan femton (15). År 15 e. Kr. Femthan lester Malt. GR 8: 345 (1533). Hann .. hade .. upburit till fempton eller sextonn tusende march ortiger. Därs. 22: 119 (1551). Man eller qvinna må ej förr i ächtenskap träda, än han hafver fyldt tiugu ett åhr, och hon femton. GB 1: 6 (Lag 1734). Vid femton års ålder blef stugan mig trång. Geijer I. 3: 180 (1811). Det gläder mig af hjertans grund, / att femton skräddare väga ett pund / med sax och vax och nål och trå’ / och syringen på. Wigström Folkd. 1: 300 (1880; skämtsamt, folkligt smäderim); jfr d α. — särsk.
a) i förb. femton hundra, vanl. då det är fråga om år, ofta (i sht vard.) i fråga om pänningsumma, i senare fallet ofta sammanskrivet. I femton hundra år. År 1500. Femtan hundrade marcer. GR 8: 175 (1533).
b) [efter fr. quinze jours] (i Finl.) i uttr. femton dagar, två veckor, fjorton dagar. Cygnæus 6: 143 (1861).
c) [utvecklat ur FEM, räkneord, i motsv. anv. (se d. o. b)] (†) elliptiskt i eder. Vass femton! Voltaire FörlSon. 59 (1750). Håla ko femtan (dvs. hårda Guds femton). Samtal emellan Jocchum Lakej o. Pelle Husdräng 1 (1763). Vasfemton! Moraliskt lustspel af Jungfrurnas Hjerna 49 (1771).
d) med obestämd bet.
α) (i sht vard.) för att angiva ett mycket stort antal. Nisse var en så konstiger man, / Femton konster kunde han. SvForns. 3: 267 (danslek). Fiortan handawärck, Fämptan Olyckor. Balck Es. 199 (1603); jfr: Fiortan Ämbete, fämtan Olyckor. Grubb 208 (1665). Tiena wäll j 15. åår och illa en tima otack för alt. SvOrds. C 6 a (1604). (Den lilla flickan) speglar sig ständigt, byter om halsduken femton gånger i minuten. CCGjörwell (1796) i MoB 2: 125. Det var bröllop, hela tjocka släkten / var från femton väder (dvs. alla håll o. kanter) sammanbjuden. Fröding NyttGam. 72 (1897).
β) i uttr. som avse att beteckna ngn l. ngt ss. synnerligen obetydlig(t) l. ringa o. d.; numera nästan bl. i uttr. femton droppar (se DROPPE 1 a α). Han är icke femtan Peningar wärd. Linc. Kkkk 1 a (1640).
2) sbst.
a) (föga br.) spelt. sammanställning av kort som gäller 15 poäng. En god femton (i quinzespel). Tersmeden Mem. 1: 82 (c. 1780).
b) (i sht vard.) om person (t. ex. soldat, stadsbud) l. om rum o. d. som har nummer femton. Kalla hit femton! Han bor på femton (på hotellet). Tyst kom Döbeln och ställde sin man / I luckan, der Femton stått. Runeberg 5: 97 (1860).
(1 d α) -FIFFIG. (vard., skämts.) om person: behändig l. skicklig i många ting. Cederschiöld Skriftspr. 171 (1897). —
-HUNDRA-METERS-LOPP. idrott. vid tävlan i kappspringning. Nurmi löpte in i 1500-metersloppet. SvD 1924, nr 187, s. 9. —
-HUNDRA-TAL(ET). det århundrade som börjar med år 1500 (1500—1599) o. i det närmaste sammanfaller med ”sextonde århundradet” (1501—1600). Femtonhundratalets svenska språk är för forskaren en obruten mark. EHTegnér i 3SAH 6: 387 (1891). —
(1 d α) -KONSTNÄR~02. (vard., numera knappast br.) person som kan ”femton” konster. (Lundin o.) Strindberg GSthm 129 (1880). —
-LÖDIG. om arbetat silver: som innehåller 15/16 av sin vikt i rent silver. Wallerius Min. 469 (1747). särsk. (föga br.) bildl., i (mer l. mindre) ironisk anv.: förstklassig, prima, ”urstyv”; äv.: durkdriven, ”fullflätad”. Nu lär vi få höra någonting femtonlödigt! Hedberg Blom. 83 (1862). Qvinnorna ä’ femtonlödiga. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-PUNDIG. som väger femton pund (dvs. lispund). Stora Gunnila var en femton-pundig kött-tunna på två ben. Wallenberg Gal. 64 (1771; uppl. 1921). —
-ÅRIG. —
-ÅRS, gen. i attributiv anv.: som är l. varat femton år o. d. Ett femtonårs flickhjärta. Belfrage Väg. 35 (1918). —
Spalt F 455 band 8, 1924