| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FENNICISM fän1isis4m, äv. fen1-, r.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
1) (†) finskhetssträvan; fennomani. ”Ett slags ren och obemängd fennicism”, hvilken visar sig i ”ett högförnämt och fint förakt för allt hvad i Sverige kunnat och kan företes”. Vasenius Top. 3: 191 (cit. fr. 1845). Snellman (1847) i FoU 20: 193.
2) på inflytande från finskan beroende ordform l. uttryck o. d. i annat språk, i sht i den finländska svenskan. Castrén Res. 1: 157 (1852). Noreen VS 1: 96 (1903).
Spalt F 459 band 8, 1924