Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FEPPEL fep4el, n.; best. fepplet; pl. (knappast br.) = (Sahlstedt (1773)).
Ordformer
(fipl, fipel Schultze)
(i starkt bygdemålsfärgat spr.) ”fepplande”. Schultze Ordb. 1146 (c. 1755). Weste (1807).
Ssg (äv. direkt till FEPPLA): FEPPEL-HÄNDT, p. adj. (i starkt bygdemålsfärgat spr.) med famlande fingrar, ”valhändt”. Feppelhändt ..: ovig i händerna. Schück (1854; anfört fr. Hälsingl.).

 

Spalt F 464 band 8, 1924

Webbansvarig