Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FERMENT färmän4t l. fær-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[av lat. fermentum, samhörigt med fervere, jäsa, sjuda, ävensom BRYGGA, v.1]
1) jäsningsämne; i sht kem.: organism som framkallar jäsningsprocesser l. ämne som, utan att själv undergå förändring, gm sin närvaro åstadkommer kemisk sönderdelning; jfr ENZYM. Det vet man dock, af ärfarenheten, at til putrefactioner gifves, äfven som til andra gäsningar, något ferment. Wallerius ChemPhys. 1: 286 (1759). OHammarsten i KemT 1907, s. 190.
2) bildl. Geijer I. 4: 68 (1822). Marco Polos reseberättelser .. kommo att bilda .. ett af fermenten till den sinnenas .. oro, som skapade de stora geografiska upptäckternas tidehvarf. Nordenskiöld Periplus 138 b (1897). Tillvaron af ett medfött mystiskt ferment i Swedenborgs tankevärld. Lamm UpplRom. 1: 105 (1918). — jfr IDÉ-, TANKE-FERMENT.
Ssgr (till 1; kem.): FERMENT-ARTAD, p. adj. De icke organiserade fermenten, som äfven kallas fermentartade ämnen. NF 4: 1156 (1881). —
-OLJA. gm jäsning av växtdelar uppkommen eterisk olja. Ullgren Stöckhardt 620 (1851). 2NF 29: 247 (1919). —
-ORGANISM. Organiserade ferment l. fermentorganismer. 2NF 8: 72 (1907). —
-VÄRKAN.

 

Spalt F 466 band 8, 1924

Webbansvarig