Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FESTIVITET fäs1tivite4t, äv. 0104, äv. fe-, r.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
Ordformer
(äv. med fr. form festivité; stundom skrivet fäst-)
Etymologi
[jfr t. festivität, fr. festivité, av lat. festivitas (se FESTIVITAS)]
1) (föga br.) festligt eller högtidligt framträdande. Kardinalerna (sökte) öfverbjuda hvarandra i prakt och festivitet. Söderhjelm ItRenäss. 240 (1907).
2) festlig tillställning, festlighet, högtidlighet; numera nästan bl. om större o. officiell festlighet samt i fråga om äldre förh. Biurman Brefst. 136 (1729). Festiviteterna i anledning af Konungens 25åriga jubilæum. IHwasser (1843) i FoU 21: 82. Det är afskedsdagarnas glada festiviteter, innan man stiger ombord, som Wallenberg skisserar. Levertin 10: 65 (1904).
Ssgr (till 2): FESTIVITETS-SAL. (numera mindre br.) sal avsedd för fester l. högtidligheter, festsal. En Festivitets- eller Synodal-Sal. IT 1791, nr 57, s. 1 (i fråga om lärovärkshus). Festivitetssalen (på Stockholms slott), kallad Hvita hafvet. IllSv. 1: 59 (1866, 1882). Östergren (1920). —
-VÅNING. (numera mindre br.) festvåning. Estlander KonstH 412 (1867). Östergren (1920).

 

Spalt F 474 band 8, 1924

Webbansvarig