| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FETMA fet3ma2, sällan fe3tma2 (fe`tma (med) sl(utet) ĕ Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) motsv. FET 1, intr.: bliva fet; jfr FETNA (se FET avledn.). Linné Ungd. 2: 62 (1732). Befolkningen fetmade (under kristiden). GbgMorgonp. 1919, nr 278, s. 14. — (†) bildl. om växt: frodas. Det gräs, det frö, .. / Som blomstras af hans sol .. / Och fetmar i hans spår. Bellman 6: 59 (1787).
2) (numera knappast br.) motsv. FET 1, tr.: göra fet. Hafran .. äger .. en ogemen kraft til at både föda och fetma. HushBibl. 1755, s. 89. Juhlin-Dannfelt 33 (1886).
3) (†) motsv. FET 13, tr.: göra bördig, göda. Landthushållaren .. fetmar sina åkrar (med gödsel). EconA 1807, febr. s. 127.
Spalt F 485 band 8, 1924