| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FIDEIKOMMISS fi1deikomis4 l. fid1-, l. -ek- (fidäjkåmmi´ss Dalin) n. ((†) m. Heinrich (1814)); best. -et; pl. = l. -er.
förordnande (vanl. i testamente) varigm föreskrives att viss egendom skall, utan att kunna avyttras, i viss angiven ordning (oftast efter förstfödslorätt med företräde för manlig avkomma) tillfalla den ene efter den andre inom en viss släkt l. grupp av personer, vilket slag av förordnande i Sverge sedan 1810 utan inskränkning är tillåtet endast i fråga om lösören; i allmänt språkbr. vanl.: (av fastighet l. lösöre bestående) egendom med avs. på vilken en dylik bestämmelse gäller, fideikommissegendom, oavytterlig släktegendom. Biurman Brefst. 49 (1729). Then under Fidei Commiss stälte Egendomens afkastning. SveaHofRUnivers. 28/5 1783, s. 1. Fast egendom, som innehafves såsom fideikommiss. SFS 1875, nr 42, s. 2. Det De Geerska fideikommisset Väsby. De Geer Minn. 2: 209 (1892). — jfr FAMILJE-, PÄNNING-FIDEIKOMMISS. — särsk. (numera mindre br.) bildl. Friheten är en stor himla-gåfva, och et ombetrott gods eller Fidei-Commiss. Oelreich 253 (1755). Fidei-commiss til min son Ingemund. Liljestråle (1772; titel på en lärodikt). Ett fideicommiss af facta och ideer. Palmblad Fornk. 2: 561 (1845).
-EGENDOM~002 l. ~200. särsk. om jordegendom. LBÄ 27—28: 113 (1799). Fideikommissegendomen Onsjö Säteri. PT 1911, nr 17 B, s. 2. —
-NATUR. jur. en egendoms egenskap att vara fideikommiss. SFS 1833, s. 265. Fast egendom af fideikommissnatur. Därs. 1894, nr 66, s. 19. —
-VILLKOR~02, äv. ~20. jur. Egendom, som under fideikommissvilkor innehafves, .. må ej i mät tagas. FFS 1895, nr 37, s. 21.
Spalt F 496 band 8, 1924