Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FIGURANT fig1ɯran4t l. fi1-, l. -ur-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. figurant, till figurer, av lat. figurare (se FIGURERA)]
1) vid balettkår anställd dansör (dansös) som icke dansar solo, utan bl. i förening med andra; jfr FIGURERA 1. SP 1779, s. 74. En figurant vid kongl. baletten. Blanche Bild. 4: 97 (1865). 2NF (1907).
2) (numera mindre br.) person som i ett skådespel utför en (stum o.) obetydlig roll; jfr STATIST; äv. mer l. mindre bildl.; jfr FIGURERA 1. SP 1779, s. 230. Man nyttjade .. (seminaristerna) till figuranter på theatern. Broocman TyUnd. 2: 73 (1808). För att vara en blott figurant och namnstämpel har jag ej emottagit Embetet. Tegnér (WB) 5: 404 (1825). Ekbohrn (1904).
Avledn.: FIGURANTINNA, f. (†) till 1: kvinnlig figurant. Bland alla Danserskor är ingen simpel Figurantinna, som icke har sin Amant. SP 1779, s. 20. Sturzen-Becker 2: 55 (1861). —
FIGURANTSKA, f. kvinnlig figurant (i bet. 1 o. 2). GJEhrensvärd Dagb. 1: 24 (1776). 2NF (1907).

 

Spalt F 511 band 8, 1924

Webbansvarig