| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FIGURERA fig1ɯre4ra l. fi1-, l. -ur-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) pr. ind. sg. pass. -eres SthmMag. 1781, s. 186 (1620); p. pf. -t Linné Ungd. 2: 328 (1734), VetAH 1744, s. 33). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr FIGURANT.
1) uppträda (o. draga uppmärksamheten till sig); förekomma (i en skrift l. en för uppmärksamheten utsatt samling av personer l. föremål o. d.); ”skyldra”; jfr FIGUR 3 o. 4. SvMerc. IV. 1: 420 (1758). (Personer som) ej kunna figurera på theatern eller i en Roman. Hasselroth Campe 123 (1794). Den så kallade åskådningsläran figurerar i Skolordningen, men icke i Skolan. Tegnér (WB) 6: 175 (1828). (Några personer som skulle) figurera såsom hedersledamöter vid kongressen. VL 1908, nr 111, s. 4. Den välkända ärtsoppan med fläsket som sedan uråldriga tider figurerat på soldaternas menyer! Hedin 1Varn. 65 (1912).
2) [jfr fr. ces deux tableaux figurent bien ensemble] (†) taga sig (så l. så väl) ut (tillsammans med ngt), passa tillsammans; stå i överensstämmelse (med ngt); jfr FIGUR 3. Critiken .. öfver .. (Simmingskölds) sidsta oration, figurerar nog illa med hans befordran. Porthan BrefSamt. 1: 9 (1774). Dessa begge taflorna just figurera emot hvarannan. Nordforss (1805).
3) (numera föga br.) visa ett flott l. glansfullt uppträdande (i sällskap), paradera, ”göra les honneurs”; förr äv.: spela en stor roll, leva stort, föra stat; jfr FIGUR 3 c. Sahlstedt (1769). Ulla är visserligen ingen ordentlig œconom, hon håller utaf att figurera och göra parad. GMArmfelt (1810) hos Rydström Armf. 63. Han figurerade förträffligt (vid bordet). Pigault Lebrun Adèle 15 (1816). Den ofruktbara verksamhet, som Sten brukade kalla ”att figurera”. Ullman FlickÄra 146 (1909). — jfr (†): En Hofman figurerar illa, efter antagne fördomar, om han ej sedt Paris och Versailles. Rothman Skäl 14 (1765).
4) (†) i förb. med prep. för: göra (en dam) sin kur, göra sig till för (en dam). Jag kan inte se et vackert fruntimmer, utan at lite figurera för henne. Altén Landförv. 118 (1795). Bremer Hem. 1: 219 (1839).
5) (†) forma; giva (ngt) formen av en djur- l. människogestalt o. d.; ofta i p. pf. med adjektivisk bet.; jfr FIGUR 1, 5. Ett figurerat Moln. Stiernhielm Lycks. 3 (1650, 1668). Wallerius Min. 329 (1747). — särsk. bildl., refl.: (i bedrägligt syfte) göra sig lik ngt annat, förställa sig. (Jamblichus säger) thet .. (de onda andarna) sigh sålunda figurera, vthställa och vthsättia, lijka som the wore gode Gudar. Sylvius Mornay 402 (1674).
6) (numera mindre br.) i p. pf. med adjektivisk bet.: utsirad med figurer (l. en figur) l. mönster; jfr FIGUR 5. Figurerad Stenmergel .. är en hård mergel, som är med åtskillige buskars och små träns afbilder zirad. Wallerius Min. 25 (1747). Figurerad sten. Dalin (1851; med hänv. till bildsten). Blommiga och figurerade tyger. Rydberg KultFörel. 3: 179 (1886). Figurerade eller ofigurerade kort, hvarmed spel kan öfvas. SFS 1892, nr 89, s. 1.
a) (numera mindre br.) i uttr. figurerad dans, figurdans. Den gamla, osmakeliga, figurerade Dansen. Kellgren (1790) hos Bergh LittKrit. 132. Dalin (1851).
b) dansa i figurer; utföra de till en figurdans hörande figurerna (mot ngn ss. moatjé). (Hon) figurerar / Mot den cavalier hon har. Envallsson Skom. 49 (1785). Lagerlöf Top. 129 (1920).
8) (†) motsv. FIGUR 6: framställa (ngt) i bild, avbilda, upprita; äv. bildl. Effter j haffue latidt figurere samme lägenhet på papiir. GR 16: 737 (1544). Medh huad Taal Plato henne (dvs. själen) figurerar, är med förundring at se uti hans Samtaal. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). De djur (som i arbetet) .. finnas figurerade äro (osv.). Fries ÅrsbVetA 1832, s. 40. Dalin (1851).
9) (†) motsv. FIGUR 8: (bildligt) tillämpa; vara sinnebild för (ngt), förebilda. Thetta haffuer iach käre brödher figurerat på migh och på Apollo för idhra skull. 1Kor. 4: 6 (NT 1526; Bib. 1541: vthtydt). At .. the mongahanda åthäffuor j Messonne hetas figurera hela historien om wårs Herras pino och dödh, slijkt tyckes .. haffua fast ringa grund. LPetri Kyrkiost. 40 b (1566).
10) (†) motsv. FIGUR 9: utsmycka (ngt) med retoriska figurer o. d.; ofta i p. pf. med adjektivisk bet.: utsmyckad med retoriska figurer o. d.; bildlig, allegorisk. Egentlig och figurerad mening. SvMerc. IV. 2: 91 (1758). Figurera talet. Lindfors (1815). Denna evigt figurerade stil, der sak bortblandas, och omdömet göres till en lekboll för hvarjehanda inbillningar och liknelser. SvLittFT 1833, sp. 358. Meurman (1846).
a) mus. förse (ngt) med figurer l. av figurer utmärkt bitema; upplösa i figurer; vanl. i p. pf. med adjektivisk bet. Figurerad musik, sång. Basen (bör icke) altid (vara) figurerad. SP 1779, s. 266. Blott figurerade accorder. Euterpe 1: 9 (1823). Flera stämmors samtidiga figurering. Fröberg Harm. 1: 340 (1878). Den konstfullt figurerade slutkören. PT 1899, nr 90 A, s. 3.
b) (†) utföra figurerad musik, sjunga figurerad sång. K. M:t träder uthi sin Stohl (vid kröningen) ..; och medan (dvs. under tiden) figureres i kyrckian. SthmMag. 1781, s. 186 (1620). RP 8: 53 (1640).
Spalt F 512 band 8, 1924