Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FIGURAL fig1ɯra4l l. fi1-, l. -ur-, adj.
Etymologi
[jfr t. o. eng. figural; till lat. figura (se FIGUR); jfr FIGURLIG]
adj. till FIGUR.
1) konst. till FIGUR 5; jfr FIGURATIV 1, FIGURLIG 1. Dalin (1871). Vår egen konst har ju specialiserat sig på landskapet, under det att de figurala motiven, med undantag af porträttet, äro jämförelsevis sällsynta. PT 1909, nr 28 A, s. 3.
2) mus. till FIGUR 11 b; i ssgr: figurerad. Anm. Ordet har i äldre tid användts ss. musikalisk term äv. utanför ssgr, dock utan att det alltid låter sig avgöra, huruvida man har att göra med ett adj. med bet. figurerad l. ett sbst. med bet. figuralmusik. I följ. ex. föreligger adj.: Til den Practiske (musiken) räknas utöfning både af Instrumental och Vocal-Musik, hvilken dock ytterligare fördelar sig i Choral och Figural. Hülphers Mus. 2 (1773).
Ssgr (jfr FIGUR 11 b): FIGURAL-MUSIK. (i fråga om ä. förh.) mus. figurerad flerstämmig musik (av andlig art); mensuralmusik; motsatt: koralmusik. BL 16: 286 (efter handl. fr. 1718). Kyrkomötet i Trient (1562—63) .. fordrade afskaffandet af figuralmusiken .. inom kyrkan. Möller LbMus. 40 (1880). —
-SÅNG. (i fråga om ä. förh.) jfr -MUSIK. Heinrich (1814).

 

Spalt F 511 band 8, 1924

Webbansvarig