Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FILISTÉ fil1iste4, äv. fi1-, m.||(ig.); best. -n l. -en; pl. -er; l. (numera bl. i bet. 2) FILISTER filis4ter, m.||(ig.); best. -n; pl. filistrar -lis4trar ((†) = (BEMalmström 4: 342 (c. 1860), WoJ (1891))); äv. (numera föga br.) FILISTEER -ste4er, m.||(ig.); best. -n (Alnander Miller BiblHist. 61 (1786), 1Sam. 17: 10 (öv. 1878: Felisteerns)); pl. =; förr ngn gg (i bet. 2) äv. FILIST, m.||(ig.). Anm. I bibelöversättningarna 1541 o. 1703 användes i sg. obest. formen philisteer o. i sg. best. formen philisteen.
Ordformer
(filisté (phil-) 1814 osv. philistee 1807. filister (phil-), sg. 1839 osv. phelister, sg. 1862. filisteer (phil-), sg. 1541—1862. felisteer (phel-), sg. 1865—1878. philist 1844. Formen filister, vilken i bet. 1 anträffats bl. en enstaka gg i pl. (Ekbohrn (1868)), är numera i bet. 2 ordets enda eg. brukliga form)
Etymologi
[jfr t. philister; av hebr. pĕlištī (varav namnet PALESTINA)]
1) person tillhörande en viss i GT ofta omtalad, mot judarna fientlig folkstam i sydvästra delen av Palestina. Dom. 14: 4 (Bib. 1541).
2) [efter motsv. anv. i t.; benämningen uppgives hava uppkommit därigm att Georg Götze, generalsuperintendent i Jena 1684—1699, efter ett slagsmål mellan borgare o. studenter därstädes, under vilket en student blivit dödad, offentligen förklarat att borgarna farit fram mot den döde som filisteerna mot Simson (jfr Dom. 16)] ”bracka”, motsatt: student; vanl. allmännare: person utan vyer, trångbröstad, inskränkt person, kälkborgare, spetsborgare. ConvLex. (1824: philistéer, sg.). Genom .. (en viss figur hos Aristofanes) få vi veta, huru en veritabel filister för 2,300 år sedan tänkte sig både denna världen och den tillkommande. Schück VLittH 1: 223 (1899). — jfr BILDNINGS-, MORAL-FILISTER.
Ssgr (till 2): FILISTER-MORAL. Schück VLittH 1: 173 (1899). —
-SJÄL. Hvardagliga filistersjälar. Topelius 23: 243 (1876). —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. Estlander KonstH 286 (1867).
Avledn. (i allm. till 2): FILISTEISK, adj.
1) till 1. Alnander Miller BiblHist. 60 (1786).
2) (tillf.) till 2: filiströs. Fröding Eftersk. 2: 27 (1893, 1910). —
FILISTERAKTIG, adj.; adv -T. filiströs. Estlander KonstH 309 (1867). Sirén DaVinci 339 (1911). —
FILISTERI. n. (numera föga br.) filiströst sätt att handla l. tänka l. bete sig; sammanfattningen av vad som utmärker filistrar; förhållande(t) att vara en filister; filisterväsen. JournLTh. 1812, nr 95, s. 3. Henriksson Tyskl. 142 (1901). —
FILISTERMÄSSIG, adj.; adv. -T. filiströs. JournLTh. 1812, nr 101, s. 1. —
FILISTRÖS, adj.; adv. -T. [jfr d. filistrøs; av t. philiströs] utmärkande för en filister; kälkborgerlig; ”brackaktig”, ”brackig”. Sturzen-Becker 1: 83 (1845, 1861). Fröding Eftersk. 1: 89 (1910).

 

Spalt F 534 band 8, 1924

Webbansvarig