| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FILOSOF fil1oså4f l. fi1-, l. -ås-, ngn gg -ωs- (filåså´f Dalin), i bet. 1—3 m.||ig., i bet. 4 r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes äv. den lat. formen philosophus, stundom med lat. böjning. Apg. 17: 18 (NT 1526: Philosophi, pl.). Geijer I. 8: 458 (1821).
1) (†) vetenskapsman, ”lärd”; särsk. om naturforskare; jfr FILOSOFI 1. BOlavi 83 a (1578). Philosopherna kände Ebb och Flod ännu föga mer än til namnet, då de voro tilreds med gissningar om orsaken. VetAH 1753, s. 245. Därs. 1790, s. 27.
2) person som känner till o. ägnar sig åt filosofi; (djupsinnig o. konsekvent) tänkare; äv. oeg., särsk. om person med spekulativ läggning l. om person som ser på tillvaron med filosofens lugna (l. skeptiska) blick; stundom (särsk. förr) om person som tänker fritt (obunden av alla fördomar); jfr FILOSOFI 2. Filosofen på tronen, om Fredrik den store. Columbus Ordesk. 8 (1678); möjl. till 1. Een sådan Philosoph, som går wid Plogen. Riddermarck Alm. 1694, s. 28. (En präst) bör .. ock vara så god Philosophe, at han kan möta en Atheist och Naturalist &c. Dalin Arg. 1: 31 (1733, 1754). Philosophen med sin genomträngande blick. Lidbeck Anm. 305 (1798). Hos min far satt i alla tider mycket af filosofen kvar. Taube Wennerbg 1: 181 (1913). — jfr KAMMAR-, KONST-, KÄNSLO-, MODE-, MORAL-, NATUR-, NJUTNINGS-, PERSONLIGHETS-, POPULÄR-, SALONGS-, SAMHÄLLS-, SPRÅK-, UPPLYSNINGS-FILOSOF m. fl.
3) (vard.) person (i sht student) som tillhör filosofiska fakulteten vid ett universitet; student som läser examensämnet filosofi (i bet. 2); förr äv. om lektor i andra ämnen än teologi (jfr FILOSOFI 1). Alopæus BorgåGymn. 87 (1804). SvLittFT 1837, sp. 400 (i fråga om t. förh.). Lundagård 1924, nr 4, s. 4.
4) [benämningen beror på ifrågavarande fågels värdiga uppträdande] (knappast br.) zool. fågeln Leptoptilus argala Gray, marabu; jfr ADJUTANT-FÅGEL. 1Brehm 2: 468 (1875).
Spalt F 540 band 8, 1924