| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FILTA fil3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE.
1) bereda (ngt) till filt, valka; förfärdiga (ngt) av filt; förfärdiga (ett filtarbete); abs.: bereda filt; äv. allmännare: sammantova; i p. pf. ofta med adjektivisk bet.: som är av filt, förfärdigad av filt. Filta ull. Filtade tyger, hattar. Schultze Ordb. 954 (c. 1755). De Romare redan ägde konsten at filta Hattar. 1Saml. 4: 413 (1774). Sedan hattämnena .. sålunda äro spunna, skola de filtas. SD(L) 1900, nr 489, s. 4. Ytterstommen (till bastardnäktergalens bo) är konstrikt flätad och filtad af torrt gräs. Ericson Fågelkås. 1: 22 (1906). — jfr HOP-, SAMMAN-FILTA.
2) (tillf.) i p. pf. med adjektivisk bet.: beklädd med filt. Hör du ej, hur död på filtad såla / bakom dig tassar tyst? Fröding Guit. 85 (1891).
3) refl., om material för filtberedning: trassla ihop sig l. tova sig, så att det uppstår filt; ofta i p. pf. med adjektivisk bet.; äv. allmännare. (Ullen) bykes .. först med Lut varsamt, at hon ej filtar sig, til des hon blifvit ren. Brauner Bosk. 8 (1756). I hvarandra filtade rot- och stamdelar af starr- (Carex-)arter. Fennia XV. 3: 14 (1898). 2NF 30: 917 (1920). — jfr HOP-, SAMMAN-FILTA.
4) [jfr motsv. anv. i d.] byggn. putsa (en rappad yta) med ett filtbeklädt bräde. TT 1895, B. s. 56.
Spalt F 546 band 8, 1924