Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FILUTERA, v. -ade. vbalsbst. -ERI (äv. konkretare, Biurman Brefst. 136 (1729), Ekbohrn (1868; ännu i uppl. 1904)).
Ordformer
(filout- Swedberg Schibb. 272 (1716), Ekbohrn (1868; ännu i uppl. 1904). filut- Palmfelt Molière 36 (1738), Meurman (1846))
Etymologi
[jfr d. filutere, av fr. filouter, till filou (se FILUR)]
(†) bedraga; (listigt) bestjäla (ngn). Swedberg Schibb. 272 (1716). En änka i Göttingen, som Liedner filouterat. Kellgren BrefClewb. 71 (1782). Ekbohrn (1868; ännu i uppl. 1904).

 

Spalt F 550 band 8, 1924

Webbansvarig