Publicerad 1924 Lämna synpunkter FINKA fiŋ3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. Etymologi [till FINKA sbst.2 1] (vard., föga br.) sätta ngn i ”finkan”, ”bura in”. Strindberg SvÖ 4: 3 (1890). Östergren (1920). Särsk. förb.: FINKA IN10 4. (vard., föga br.) Östergren (1920). jfr INFINKA. Spalt F 587 band 8, 1924 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
