| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FINKELJOCKUM, n.
(†) finkelbrännvin, finkel. Ullenius Röthm. § 49 (1730). Et qvarter Finkel-jockom. Dalin Vitt. 5: 107 (c. 1753). Tag hit, af finkeljockum full, en hel castrull. Bellman 5: 82 (c. 1775). Livin Kyrk. 51 (1781).
Anm. Ordet har möjl. varit allmänt spridt i sv. redan på 1600-talet; jfr: Så är och mumman icke / Meer uti bruuk som förr, sehn Jockom oss har lärdt / Handtera humbla, malt. Den man var heder värdt. Rosenfeldt Vitt. 258 (c. 1700). Ehuru här icke är fråga om brännvin, utan om öl, synes det frestande att uppfatta bryggaren Jockum ss. en på grundval av ordet finkeljockum diktad person av samma karaktär som de i Hallmans komedi Finkel, eller det underjordiska bränvinsbränneriet (1776) uppträdande Finkel, advokat, o. store Jockum, destillator.
Spalt F 588 band 8, 1924