Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FINTLIG, adj.2, anträffat bl. i komp. -are.
Etymologi
[uppkommet gm förkortning av EMPFINTLIG]
(†) kännbar. Siälennes anstöt, brist, plåga och wonda (är) oendeliga longt fintligare och ömare .., än kropsens. Swedberg Ödn. c 7 a (1713).

 

Spalt F 609 band 8, 1924

Webbansvarig