Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJÄDERFÄ fjä3der~fä2, n.; best. -et l. -t; pl. -fän.
Etymologi
[till FJÄDER I 1]
tam fågel som (för köttets, äggens l. fjäderns skull) hålles ss. husdjur; särsk. om höns, kalkoner, ankor o. gäss; jfr FJÄDER-BOSKAP, -FÄNAD, -KREATUR; förr äv. om fågel i allm.; vanl. koll. Lind (1738). Huru mycket af Fiäder-Fä gifves vid gården. Dahlman Reddej. 14 (1743). Kalkoner, höns, fasaner, rapphöns, och nästan alt fjäderfä. Fischerström 3: 103 (1783). Det dumma fjäderfä (dvs. papegojan) så ömt / Blef klappadt och blef kysst. Böttiger 2: 75 (1857). Fjäderfän äro .. lika väl som öfriga husdjur i behof af omvårdnad. Möller Fjäderf. X (1885). Hönskolera .. angriper allt tamt fjäderfä. TLandtm. 1897, s. 778.
Ssgr: FJÄDERFÄ-AVEL. jfr -ODLING, -SKÖTSEL. Sjöstedt Husdj. I. 2: Förord (1860). Fjäderfäafvel .., den gren af husdjursskötseln, som omfattar anka, gås, höns och kalkon. 2NF 8: 487 (1907). —
-FÄ-AVELS-FÖRENING. Sveriges Fjäderfäafvelsförening. GHT 1901, nr 272 A, s. 2. —
-BESÄTTNING. landt. jfr BESÄTTNING II 2 b β. TLandtm. 1897, s. 779. —
-KÖTT. —
-ODLARE. VerdS 117: 3 (1903). —
-ODLING. jfr -AVEL, -SKÖTSEL. LAHT 1898, s. 366. —
-SJUKDOM ~20 l. ~02. PT 1905, nr 263, s. 2. —
-SKÖTSEL. jfr -AVEL, -ODLING. UB 3: 388 (1873). —
-UTSTÄLLNING~020. UB 3: 388 (1873).

 

Spalt F 679 band 8, 1924

Webbansvarig