| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FJÄRDE fjæ3rde2, räkn. oböjl.
ordningstal till FYRA; ofta skrivet 4:de, stundom IV:de, vid dateringar o. vid angivande av regenters ordningsnummer vanl. 4 resp. IV. (Vara osv.) på (det) fjärde året. Fjärde kvartalet (av året). Fjärde kvarteret (i fråga om månens faser). Den fjärde (4) augusti. Gustav den fjärde Adolf (vanl. skrivet Gustav IV Adolf). Fjärde budet. Fjärde bönen. Fjärde dag jul (osv.), se FJÄRDE-DAG. Fjärde digniteten, se DIGNITET. Fjärde roten (ur ett tal), se ROT. Fjärde dimensionen, se DIMENSION 1 a anm. Fjärde huvudtiteln, se HUVUD-TITEL. (Det) fjärde ståndet, se STÅND. OPetri Clost. E 1 a (1528). Iagh Herren tin Gudh är en starck hempnare, then som sökier fädhernas misgerning, in på barnen, alt in til tridie och fierde ledh. 2Mos. 20: 5 (Bib. 1541). Then Fierde Boken Mose. 4Mos. (Därs.; överskrift). En præceptor .. uthi .. fiärde .. Classen. Thyselius Bidr. 49 (1637). Fierde (laga fång) är gåfva. JB 1: 1 (Lag 1734). Sporus .. Epafroditus och Faon och ännu en fjerde, som icke nämnes. Rydberg RomD 86 (1877). — jfr -HALV-FJÄRDE. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i högre stil) i uttr. själv fjärde, tillsammans med tre andra. GR 6: 12 (1529). Han var sjelf fjerde på båten. Björnståhl Resa 2: 221 (1776).
b) i uttr. fjärde provpredikant (ofta uttalat 10 3~002), förr äv. den fjärde provpredikanten, prästman som på frågodag för beredande av val av kyrkoherde av församlingen kallas att jämte de tre förut på vanligt sätt uppsatta uppföras på förslaget; jfr c α. At uti Regale gäld begiära then fierde prof-predikanten. FörklFörordnPrästeval 22/1 1746, § 4. VDAkt. 1766, nr 355.
c) i uttr. fjärde man 10 4.
α) (numera i sht vard.) = b; förr äv. under formen fjärde mannen. Begära fjärde man. VDAkt. 1735, nr 660. At .. kalla Mag:r Elmstedt, såsom 4:de mannen, på detta Capellans förslag. Därs. 1770, nr 31. Porthan BrefCalonius 10 (1793).
β) i fråga om kortspel som spelas av fyra personer. Bli fjärde man. Var ska’ vi få fjärde man? 4:de man fattades vid ett bord. MoB 7: 12 (1800).
d) substantiverat i n. sg. med föregående best. art.; särsk. i uttr. för (förr äv. i l. till) det fjärde, vid uppräkning av flera moment i en framställning o. d. Det fjärde och viktigaste återstår. I thet fierde. GR 1: 29 (1521). Till thet fierde. Svart G1 79 (1561). För thet fierde, fordrar jag .. en oföränderlig tro och beständighet. Humbla Landcr. 94 (1740).
e) i distributiva uttr. Var fjärde dag, vecka, månad (osv.). Hwar fiärde man. GR 15: 123 (1543). Dalin (1851).
f) (numera i sht emfatiskt) i uttr. fjärde delen (förr äv. parten), fjärdedelen; förr äv. en fjärde del (l. part) o. d., en fjärdedel osv. Han fick inte fjärde delen av vad han hade begärt. VarR 44 (1538). (Fogdarna leverera av skatten m. m.) dhå en fierde partt, och dhå en halff partt. GR 12: 52 (1538). Iag hafuer här icke fiärde parten tilstädes. Asteropherus 41 (1609). E, i, o, u bildas ”med nästan en fierde del af munnen tillycht ..”. Salberg Gr. 31 (1696).
(e) -DAGS-FEBER. [efter nylat. (febris) quartana; jfr äv. t. viertägiges fieber] en form av malaria i vilken feberanfallen inställa sig var tredje dag, qvartanfeber. Bliberg Acerra 269 (1737). 3SAH 27: 229 (1915). —
(e) -DAGS-PRÄST. (förr) i västra Värml. benämning på prästman som i sådana fall där en kyrkoherde hade fyra församlingar tillsattes jämte de tvenne komministrarna för att uppehålla gudstjänsten i den kyrka som eljest i tur o. ordning var fjärde söndag skulle ha mässfall. VDAkt. 1762, nr 394. Fernow Värmel. 585 (1779). —
-DEL, se d. o. —
-KLASSARE, m.||(ig.). särsk.: lärjunge i fjärde klassen (av folkskola l. lärovärk). —
-KLASSIST, m.||(ig.). lärjunge i fjärde klassen (i sht av allmänt lärovärk). —
-PART. (numera bl. ngn gg i högre stil, med ålderdomlig prägel; jfr dock a o. b) fjärdedel. En fierdepart i thet huss, som (osv.). OPetri (1524) i SthmTb. 1: 29. Svedelius Repr. 145 (1889). särsk. (fullt br.)
a) hist. om var o. en av de fjärdedelar av resp. gods som indrogos till kronan gm den s. k. fjärdepartsräfsten av år 1655. HSH 31: 176 (1663). SvH 6: 26 (1903).
b) lott i Stora Kopparbergs gruva (numera aktie i gruvbolaget), urspr. utgörande en fjärdedel av en s. k. helfjärding eller en tolvhundradel av hela gruvan. Rinman (1788). Såsom fast egendom (räknas bl. a.) .. s. k. fjerdeparter i Falu grufva. Körner JurRådg. 78 (1888).
Ssgr: (a) fjärdeparts-gods. hist. gods som gm fjärdepartsräfsten hemföll åt kronan. BtHforsH 3: 90 (1672). Schybergson FinlH 1: 510 (1887). (a)
-räfst. hist. eg. om den av 1655 års riksdag beslutade indragningen till kronan av en fjärdedel av de efter G. II A:s död bortförlänade icke ”omistliga” godsen; ofta om den av nämnda riksdag beslutade reduktionen i sin helhet. Fryxell Ber. 11: 88, 92 (1843). Schybergson FinlH 1: 504 (1887). (a)
-ränta. hist. om räntan av de gm fjärdepartsräfsten indragna godsen, vilken ränta enligt beslutet på riksdagen 1655 under de tre första åren skulle inlämnas till kronan i st. f. godsen själva. RiksdBesl. 1655, s. C 3 b. Fryxell Ber. 14: 205 (1846). (b)
B (†): FJÄR-DAG, se A:
Spalt F 699 band 8, 1924