Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJÄRJA fjær3ja2, v. -ade.
Ordformer
(fjarg- BoupptVäxiö 1886 (: fjargkrok))
Etymologi
[sv. dial. fjära, fjärja; avledn. av FJÄRJA, sbst.]
(numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat) med årder l. annat redskap uppfåra (en åker) till ledning för såningsmannen; uppdela i ”fjärjor”. Sedan han kört åkren, gödt, harfvadt, fjärjade han åkren med foror. Linné Sk. 32 (1751). Arrhenius Jordbr. 2: 58 (1860). Lundell (1893).
Ssgr: A: FJÄR(E)-KROK, se B.
B: FJÄRJ-KROK. (fjär(e)- 1893; fjärje- 1868) (numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat) (enklare) redskap varmed en åker ”fjärjas”. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 111 (1868). BoupptVäxiö 1886. Lundell (1893).
C: FJÄRJE-KROK, se B.

 

Spalt F 709 band 8, 1924

Webbansvarig