Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FLAS fla4s, sbst.1, n.; best. -et.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fnas; äv.: flaga. Qvarts är .. det som Bergsmänner kalla Flas. Linné Stenr. 11 (c. 1747). Flaset på nötter. Lind (1749). Schultze Ordb. 1161 (c. 1755).
FLASA, v.1 [sv. dial. flasa, skala, avbarka, spinka, klyva i små stycken; jfr nor. dial. flasa] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skala, avtaga skal l. fnas från (ngt). Lind (1738). särsk. i förb. flasa upp sig, om bark: lossna l. rivas upp i flagor l. splittror. SkogsvT 1907, Fackupps. s. 137.
FLASIG, adj.1 [sv. dial. (Västergötl.) flasig] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skalig, fjällig. Lind (1749).
Spalt F 768 band 8, 1924