Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLEGEL, m.; best. -gelen; pl. -glar.
Ordformer
(fläg- 1680. flög- 1657)
Etymologi
[liksom d. flegel av mnt. vlegel l. t. flegel, slaga, lymmel, motsv. eng. flail, slaga; enl. somliga av lat. flagellum, gissel (jfr FLAGELLERA), i senlat. äv.: slaga, enl. andra (snarare) till roten i gr. πλήσσειν, slå, lit. plàkti, jag slår, o. besläktat med PLÄGEL. Med avs. på bet.-utvecklingen jfr BÄNGEL]
(†) (ung) slyngel, (grov, oförskämd) lymmel, bängel. Then vnge flögelen hade welat fixera (dvs. narra) sigh the pänningar till. VDAkt. 1657, nr 332. Därs. 1680, nr 309. Then som har lyckan, förer bruden hem. Så snart ofta en Flegel, som en braf karl. Scherping Cober 1: 227 (1734).

 

Spalt F 782 band 8, 1924

Webbansvarig