| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FLEGMATIKER flägma4tiker l. fleg-, äv. 0302, m.||(ig.); best. -n; pl. = l. (med lat. ändelse) -ici, -isi resp. —02; l. (numera bl. ngn gg skämts.) FLEGMATIKUS –a4tikus l. 0302, m.
flegmatisk person.
1) motsv. FLEGMA 1 o. FLEGMATISK 1. BOlavi 79 b (1578). Phlegmatici, som hafva en tjock och slemmig blod. Bruno Gumm. 113 (1762).
2) motsv. FLEGMA 3 o. FLEGMATISK 2: person med ett flegmatiskt lynne l. temperament. Carlén Klein 128 (1838). ”Flegmatikern” förhåller sig i allmänhet likgiltig gent emot intrycken från den yttre verlden och är trög att handla, emedan få saker tillräckligt lifligt intressera honom för att förmå honom dertill. Rein Psyk. II. 1: 204 (1891). —
Spalt F 783 band 8, 1924