FLINT flin4t, sbst.3, r. l. m.; best. -en.
(vard.) elliptiskt för FLINT-SKALLE (se d. o. 1). Man fick .. ej vara skallig, ja, icke ens hafva ett litet ”månsken” eller en ”flint”. Ramsay Barnaår 2: 74 (1904). Anm. Till FLINT, sbst.3, l. till ssgsleden FLINT- hava bildats tvenne i vard. spr. förekommande avledn., näml. flintis, adj., flintskallig, o. flintus, sbst. o. adj., flintskallig (person), vilket senare ord företrädesvis användes i Finl. FoU 15: 44 (1902).
