Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLOSSA flos3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. FLOSS, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
benämning på ett slags urspr. skånsk allmogevävnad vars rätsida är helt l. delvis täckt med en långnoppig yta vilken erhålles därigenom att olikfärgade trådändar efter givet mönster fästas vid botteninslaget (l. inträdas under bottenvarpens trådar) o. dragas upp lodrätt mot ränningen; äv., mera abstrakt, om ifrågavarande vävnadssätt l. koll. l. sammanfattande; jfr RYA. Kuddöverdrag, matta i (oklippt) flossa. Väva flossa. Flossad väf eller ”Flossa”. QvinlHemsl. 58 (1880). Idun 1913, s. 171. Flossa är typisk för sydvästra Skåne och flamsk för Torna och Bara härad. TurÅ 1919, s. 86. — jfr BOMULLS-, RYA-, TRÄNSA-FLOSSA.
B: FLOSSA-KNUT. snara varmed en flossaända fastgöres; av flossaända bildad noppa. SD 1914, nr 63, s. 7. —
-MATTA. (floss- 1897—1907) QvinlHemsl. 34 (1880). En flossamatta värd 300 kr. SD 1892, nr 347, s. 7. —
-SAX. sax med tillbakaböjda skänklar använd till att jämna ytan av en flossavävnad. —
-VÄVNAD. abstr. o. konkret. Flossaväfnaden är .. en art af ryaväfnaden och var ursprungligen, likasom denna, trensad, ehuru alltid af uppklippta, ej såsom ryan af dubbelvikta ullgarns ändar. QvinlHemsl. 34 (1880). —
-ÄNDA. varje särskild av de trådändar av vilka den långnoppiga ytan på en flossavävnad är bildad. QvinlHemsl. 58 (1880).
Spalt F 856 band 8, 1925