| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLOTTIG flot3ig2, adj. -are. adv. -T.
1) (ned)smord l. nedfläckad av flott (l. fett); skinande l. glänsande av flott (l. fett). Vara flottig om fingrarna. En flottig gammal mössa. Flottig och skinanðe i ansiktet. Sy, der kommer Amatus af köket uth. / huru flotigh ähr han om sin trvt! Asteropherus 31 (1609). Flottigt hår. Serenius (1741). Den här flottiga riddaren (Falstaff). Hagberg Shaksp. 11: 191 (1851). Det låg öfver de flesta af .. (de rusiga herrarnas anleten) en viss flottig glans. Wieselgren ManöBord 139 (1882). Det .. både af utspilld mat och af dryckesvaror flottiga golfvet. Roos Helgsm. 1: 350 (1896). — särsk. (mindre br.) i överförd l. oeg. anv. Den som beck, läst, läder, oc sylar, / Närer uti sin flottige swett. BrölBesv. 119 (c. 1670). Hvalfångare-flottor söka andra fält för sina blodiga och flottiga bragder. Fries Grönl. 62 (1872). Ung, fet och slätrakad förde han .. med sig ett intryck af flottig välmåga. Janson Par. 14 (1900). särsk. [jfr t. ein fettes lächeln, eng. an oily smile] om leende; jfr FET 2. (Procentarens) breda, flottiga leende gör en lätt till sinnes. GHT 1897, nr 243 B, s. 1. Janson Lögn. 237 (1912).
2) som innehåller (alltför) mycket flott (l. fett); som smakar flott; fet (se d. o. 6) Flottig mat. Flottiga såser. Flottig smak. Widegren (1788). Flottigt eller ”fedtet” smör har ett blankt och oljigt utseende. LAHT 1884, s. 126. — särsk. (mindre br.) i överförd l. bildl. anv. Ordet fläsk ljöd på hans belåtna läppar med en så fet och flottig smäll. Rydberg Varia 247 (1894). särsk. (†) = FET 9, 14. I Münster .. föres en flottig lefnad med fläsk, kött, skinka, bier. Bergman SmSkr. 193 (1845). Krypa i Consistoriella och Kongliga trappor efter en flottigare Brödbit. VLBibl. Brev 13/7 1849.
3) (mindre br.) liknande flott, påminnande om flott; fet (se d. o. 8). Flottig för känseln. Ytan av asbest känns flottig. Salt, som i luften blir flottigt. SvMerc. 3: 714 (1757). Regnvatn har et illa luktande flottigt sediment. SvMerc. V. 1: 36 (1759).
2) till 2: egenskapen att innehålla flott; förr äv. konkret: flott, fett. Nordforss (1805). Weste (1807). (Fisken blir vid stekningen) ljusbrun och torr utan flottighet. Hagdahl Kok. 319 (1879).
Spalt F 874 band 8, 1925