Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLYKTING flyk3tiŋ2, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
person som flyr l. är stadd på flykt; person som flytt o. lever på främmande ort. KKD 8: 75 (c. 1710). Samling af understöd, för the ifrån Finland hit öfverkomne Flyktingar. Raab Reg. 1746, s. 93. (Vi) lyssnat till Dala-sagan / Om flyktingens färd. Snoilsky 2: 3 (1881; om Gustav Vasa). — jfr FÄLT-, MED-FLYKTING m. fl. — särsk.
a) oeg.
α) om djur l. växt. En flykting från Lustparker. Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 95 (om växt). FoFl. 1912, s. 267 (om fjärilar).
β) (†) bärgv. Drummer, som följa gången til någon betydande längd i fält och på djup, kallas Följeslagare, eller Flycktingar, allenast de efter något svängande komma til gången tilbaka. Rinman 1: 736 (1788).
b) bildl. Friden, flyktinge ifrån mitt hjerta lupen. Tegnér (WB) 1: 76 (1805). Flykting ifrån stadens de qvalmiga gemak. Sturzen-Becker 3: 36 (1861).
B: (1) FLYKTINGS-KOLLEKT. (flyktinge- 1712) (förr) kollekt som upptogs till förmån för flyktingar; jfr -KOMMISSION. UrFinlH 723 (1712). VDP 1721, s. 36. —
(1) -KOMMISSION(EN). (flyktinge- 1714) (förr) om var särskild av de kommissioner som tillsattes fr. o. m. 1712 för att leda understödsarbetet till förmån för flyktingarna från de av fienden besatta l. erövrade områdena. UrFinlH 715 (1714). Schybergson FinlH 2: 41 (1889). —
(2) -LAPP, m. (†) flyttlapp. Flygtings-Lappen, som bygger hvar han kommer åt. HushBibl. 1755, s. 316.
Spalt F 928 band 8, 1925