flått | SAOB

Publicerad 1925

FLÅTT, sbst.1, i bet. 1 r., i bet. 2 m.; pl. (i bet. 2) -ar.

Etymologi

[sv. dial. flått; jfr isl. fláttr, flående, nor. flaatt, avflått skinn; till FLÅ, v.]

(†)

1) (av)flående; i ssgn NÄVER-FLÅTT.

2) hudavdragare, nattman, ”rackare”. Ullenius Ro § 353 (1730). Eichhorn Stud. 1: 17 (1869). GHT 1896, nr 182 B, s. 2 (anfört från norra Bohuslän på 1860-talet).

Spalt F 959 band 8, 1925

Webbansvarig