Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÄDER, sbst.2, n. (Ps. 1695, 319: 7, Lind (1749)) o. r. l. f. l. m. (Swedberg Ho tror § 7 (1709), Nordforss (1805; f.)).
Ordformer
(fläder Lindschiöld Vitt. 175 (1685), Nordforss (1805). flädder Sylvius Mornay 546 (1674), Kling Spect. Ll 2 a (1735))
Etymologi
[av flär, ä. biform till FLÄRD, gm analogi efter flär: FLÄDER, sbst.1, fjär: FJÄDER, klär: KLÄDER, vär: VÄDER m. fl. o. under (mer l. mindre medveten) anslutning till (det i vissa bet.-skiftningar närstående) FLADDER (FLADDRA, FLÄDRA); jfr beträffande uppkomstsättet PERSEDEL, floder till FJOR (se FJOL), fsv. Fodhersnæs (1460) till FORSNÄS (Norrby YdreHGårdn. 128) m. fl.]
(†) flärd.
1) = FLÄRD 1. Alla denne fäst sku fira utan fläder. ORudbeck d. y. Vitt. 68 (1693). Då såg jag, dock för sehnt, att karlen for med fläder. Düben Boileau Sat. 16 (1722). Helvitet är ej fläder och lögn. Dalin Arg. 1: 327 (1733, 1754).
2) = FLÄRD 2. Sylvius Mornay 546 (1674). Monge .. (leva) werldzliga och yppigt i högferd och fläder. Swedberg SabbRo 518 (1688, 1710). Jag mig alfvarsamt beklädde, vtan fläder. Kolmodin QvSp. 1: 631 (1732). (Äran) är .. idel fläder, en munn full med väder. Scherping Cober 1: 71 (1734). JGHallman Vitt. 31 (1756). Nordforss (1805).
Avledn.: FLÄDER-AKTIG, adj. (†) till 2: flärdfull; fåfänglig; värdelös, onyttig. Utlänningarne bortskeppa våra dyrbare och reelle Vahror, Kåppar, Mässing, Metaller, Ståhl, Järn, Alun, Victriol &c. förblindandes oss ögonen deremot med ätelige, slitelige och fläderacktige Retourer. Salander Gårdsf. 239 (1727). Schenberg (1739).

 

Spalt F 968 band 8, 1925

Webbansvarig