Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÄNKA fläŋ3ka2, v. -ade ((†) pres. sg. pass. flänkes Brauner Bosk. 71 (1756); p. pf. flenkt Hildebrand). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE.
Ordformer
(flenk- 1654—1769. flänk- 1756 osv.)
Etymologi
[sv. dial. (Roslagen) flänka; sidoform till FLANKA, v.1]
timmerm. kanthugga, skräda (timmerstock o. d.); jfr FLÄCKA, v.2 Hildebrand MagiaNat. 241 (1654). En eller två alnars tjock flänkning. Brauner Bosk. 150 (1756). Att såga timmer i stället för att flänka detsamma, är större vinst än man tror. LAT 1872, s. 216.
Särsk. förb.: FLÄNKA AV10 4. timmerm. När man .. flänkar af 1 tum på hvar sida (av stocken). Brauner Bosk. 72 (1756). jfr AVFLÄNKA.
Ssgr (timmerm.): FLÄNK-SPÅN. LfF 1855, s. 48. —
-YXA, r. l. f. skrädyxa. WoJ (1891).

 

Spalt F 980 band 8, 1925

Webbansvarig