[sannol. av nor. flensa, flänga upp, skära i stora skivor, motsv. d. dial. flense, nt. flensen, holl. flenzen, eng. flench, flense]
(i fackspr.) skära späcket ur (val l. säl). Röding SD(1798). ”Flänsningen” (av en säl) börjar dermed, att man först med späckknifven skär en djup skåra från halsen längs hela buken, hvarefter hud och späck tillhopa aftagas. UB 3: 586(1873).
Ssgr (i fackspr.): FLÄNS-GATT. öppning (lucka) å valfångarfartyg, gm vilken späckstyckena vid flänsningen nedkastas i lastrummet. Röding SD(1798). —