Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÄR, sbst.1, n., anträffat bl. i pl. best. flären.
Etymologi
[väl eg. pl. till sv. dial. flä, f. o. n., flöte, motsv. nor. dial. flæ, f., barkstycke, flöte, eg. samma ord som FLÅ, sbst.; jfr FLÅR]
(†) flöte; jfr FLARN 2, FLÅ, sbst. 2. GbgMag. 1759, s. 127.

 

Spalt F 981 band 8, 1925

Webbansvarig