Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÖJT flöj4t, sbst.1, r. l. m. l. f. (m. Dalin (1851); f. WoJ (1891)); best. -en; pl. -er40 l. 32 (-ö´–Dalin).
Ordformer
(flöjt (-öi-, -öij-, -öy-) 1645 osv. flei(j)t- 1679 (: fleijter, pl.)—1691. floyt 1798 (: Floytskepp). fleut 1655 (: Fleuter, pl.)—1772 (: fleutskepp). flöt 1633—1749. flüt 1855 (: Flütskepp). — fleute 1765—1798. flüte 1855)
Etymologi
[liksom d. flöjte o. nt. fleute av holl. fluit; jfr eng. o. fr. flute; av okänt urspr.]
(förr) benämning på ett stort, långsträckt, förhållandevis flatbottnat, i allm. tremastat fartyg med bredt skrov, smalt överdäck o. rund akterstäv, användt i sht under 1600-talet (först o. allmännast av holländarna) ss. handels- o. valfångarfartyg. HSH 26: 231 f. (1633). Denna Flöyt har et Däck, och (är) inrättad at föra Maste-Träen. Chapman Skeppsb. 210 (1775).
Ssg: FLÖJT-SKEPP. (förr) = FLÖJT, sbst.1 Rajalin Skiepzb. 42 (1730). VexiöBl. 1820, nr 48, s. 2.

 

Spalt F 997 band 8, 1925

Webbansvarig