| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLÖRT flœr4t, stundom -œ4-, i bet. 1 r., i bet. 2 m.||ig.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er. (ofta med eng. stavning)
1) (vard.) flörtande. En stilla, en oskyldig flört. Inleda (en) flört med ngn. Lundegård Prom. 1: 189 (1893). Historien börjar med flirt, men utvecklas till allvar. ST 1900, nr 3335 A, s. 3. bildl. Flirt med religiösa fraser. Wirsén i PT 1892, nr 88 A, s. 3. jfr SOMMAR-, TELEFON-FLÖRT.
2) person som flörtar l. är föremål för flört. Resa till Dalarna för att träffa sin stora flirt. Essén HustrFörfl. 20 (1913).
Spalt F 1000 band 8, 1925