Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÖRTA flœr3ta2, stundom -œ3-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE. (ofta med eng. stavning)
Etymologi
[av eng. flirt, eg.: slänga, fara hit o. dit; av ovisst urspr.]
(vard.) i umgänge med l. i sitt uppträdande mot ngn av motsatt kön gm tal, åtbörder l. dyl. visa sig förälskad l. starkt ”intresserad”; (lätt) kurtisera; stundom allmännare: kokettera (för ngn), göra sig till (för ngn), söka ställa sig in (hos ngn). Flörta med ngn. Roos Skugg. 12 (1891). Vi flirtade inte alls … Vi bara dansade och gjorde lekar och svettades och voro kära i hvarandra. Engström Lif 24 (1907). — jfr ÖGON-FLÖRTA.
Avledn.: FLÖRTATION, oftast med eng. stavning o. uttal, r. [efter eng. flirtation] (numera mindre br.) flört. WoJ (1891). På den tiden .. kallades det romantik; .. (en tid) hette det galanteri; nu är det mondaina namnet flirtation. Molander Flirt. 134 (1893). Ekbohrn (1904). —
FLÖRTIG, adj. (vard.) som gärna flörtar; i sht om kvinna. En yr, fjärilsfladdrande och något flirtig flicka. SDS 1919, nr 93, s. 4.

 

Spalt F 1000 band 8, 1925

Webbansvarig