Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FNIS l. FNES, n.
Ordformer
(fnis 1749. fnees Rondeletius)
Etymologi
[sv. dial. fnis, orenlighet i huvudet; samhörigt med FNAS]
(†)
1) mjäll, orenlighet i huvudet. Lind (1749).
2) i allmännare anv.: strunt; i ssgn BRACKE-FNES. Rondeletius 83 (1614).
Avledn.: FNISOG, adj. (†) till 1: som är behäftad med mjäll. Lind (1749).

 

Spalt F 1009 band 8, 1925

Webbansvarig