Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FNITTRA fnit3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (äv. konkretare, Palmblad Nov. 4: 30 (1851)), -ING (äv. konkretare, Törneros Bref 1: 8 (1823)); jfr FNITTER (se avledn.).
Ordformer
(fnittra 1790 osv. fnettra 1851—1888)
Etymologi
[sv. dial. (Småland) fnetra]
fnissa, flina; i sht om flickor. Möller (1790). De hviskade och fnittrade litet med hvarandra, men eljes sade man just ingenting. Roos Helgsm. 1: 258 (1896). — jfr SMÅ-FNITTRA.
Särsk. förb.: FNITTRA TILL10 4. utbrista i ett kort fnitter. Lundell (1893). Anna-Stina .. fnittrade till. Hedenstierna Svenssons 15 (1903).
Avledn.: FNITTER, n. fnittrande; äv. konkretare. Kindblad (1871). Ett stilla fnitter af vördnadsfullt sväljdt skratt. Ottelin BSorl. 124 (1904).

 

Spalt F 1010 band 8, 1925

Webbansvarig