| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FNURRA fnur3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
på tråd, garn l. dyl.: knut som slår sig av sig själv, ”kurra”; oftast i bildl. uttr., som i allm. beteckna (tillfällig) oreda l. svårighet l. misshällighet l. missförstånd l. osämja l. dyl. (i förhållandet mellan tvenne personer l. parter). Det har kommit en fnurra på tråden (mellan dem), bildl.: det har kommit ngt i olag; det har uppstått svårigheter, missförstånd; de ha råkat i osämja. Spegel GV 127 (1685). Nordforss (1805). Med Rosenstein och Kullberg har jag upplöst mina fnurror, ehuru de båda hade orätt. CFafWingård (1831) i TegnérPpr 334. Tråden har fått en fnurra. Hahnsson (1888). Tillfälliga fnurror och meningsskiljaktigheter. Solnedg. 2: 253 (1911).
Spalt F 1011 band 8, 1925