| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FNURRA fnur3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (mindre br.) refl., om tråd: bilda en fnurra l. fnurror, hoptrassla sig. Ihre (1769). Garn, som så här fnurrar sig. AHB 34: 59 (1869).
2) (vard.) vara fnurrig l. vresig, morra, brumma, ”grumsa”. CJLAlmqvist i Skandia 3: 70 (1834). Fnurra / Ej fåviskt, gubbe, öfver muntert skämt! Cygnæus 10: 103 (1851).
Spalt F 1011 band 8, 1925