Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FNUSK l. FNOSK, n.
Ordformer
(fnusk 1798—1874. fnosk 1757)
Etymologi
[sv. dial. fnusk; jfr FNOSKIG, FNUSKA, FNUSKER, FNÖSKE]
(†) (smulor av) murket trä. Fnosk och rutit trä .. bör tagas til vara vid en gård. HushBibl. 1757, s. 272. Djurklou Unnarsb. 39 (1874).
Avledn. (†): FNUSKEN, adj. murken. PJGothus Savonarola SyndSp. G 4 (”3”) a (1593). Ythan på stockarna war fnusken. Rääf Ydre 3: 189 (i handl. fr. 1650). —
FNUSKIG, adj. (-ig 1847. -ug 1798) smutsig, osnygg. Norrl. Saml. 103 (1798). (En ryss i Jerusalem) liknade .. en rolig bokbindargesäll i Helsingfors, lika putslustig och snuskig och fnuskig som han. Wallin Bref 102 (1847). —
FNUSKOT, adj. (fnusk- 1739. fnosk- 1695)
1) murken. Förachtelige fnoskotte S(t)ubbar. Fernander Theatr. 117 (1695).
2) smutsig. Schenberg (1739).

 

Spalt F 1012 band 8, 1925

Webbansvarig