| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FOG fω4g, sbst.1, n. (LPaulinus Gothus MonPac. 817 (1628) osv.) ((†) m. l. f. GR 13: 152 (1540), RP 7: 179 (1638), VDAkt. 1709, nr 261 (: ofoogh); m. Nordforss (1805)); best. (tillf.) -et (Dybeck Runa 1843, 4: 77); pl. (†) = (VDAkt. 1654, nr 33, Därs. 1674, nr 195); förr äv. FOGA, sbst.1, f., o. FOGE, m. (n. GR 14: 398 (1542)). Anm. Ordet angives ss. oböjligt av Weste (1807), Dalin (1851) m. fl.
jfr OFOG.
1) (†) passande l. lämpligt l. godt sätt att gå till väga, stundom svårt att skilja från 2. Giffwendis honnom Fore mett Foge och lempelige ord, om then szwåre bekostnat szom wij vdj thenne Fägde hafft haffwaa. GR 10: 233 (1535); jfr 2. (Han är) uthi Lärdom androm jemlijck, och haffuer godt fogh att vnderwijsa församblingen. VDAkt. 1653, nr 226. Thet Nougårdske Toget angående, så wille thet medh fogh och togeligen företagas. Widekindi KrigsH 278 (1671). Wägen (mellan de båda kyrkorna) .. bestående af trängsel och förfallne Stenbroar, att man behöfwer det mästa af 1/2 Sommardag, om man med lämpa och godt fogh skall komma där emellan. VDAkt. 1712, nr 72 (1711).
2) (numera mindre br.) hovsamhet, foglighet, medgörlighet, saktmod, mildhet; numera nästan bl. i uttr. med fog, med godo, med lämpor. (Vi hava) medt beste lempe och foge vi hafve kunnet, handlet medt någre herader och köpstadzmän her i Östergötlandh. RA 1: 512 (1547). Wij tacke den högste Gudh, att alltingh uthi inbördes fogh, förtroende och eenigheet så wäl är aflupet. RARP 6: 216 (1657). Här varder kommande en tid, / Då enighet behöfs och frid, / .. Då friheten får lära fog. CVAStrandberg 1: 167 (1860). Med fog och lämpor skall hon föras hit. Ahrenberg StRätt 46 (1899). Med fog kommer man längst. Östergren (1921).
3) (†) måtta. Med fog i njutning och begär, / Jag, också jag, till staten bär / En gärd af det min flit förtjente. Wallin Vitt. 2: 240 (1803).
4) (†) skicklighet. Thenna werldz barn medh fogh och list, öfwergå wist / Them som liusens barn äro. Ps. 1695, 208: 6.
5) (†) läglighet, (lämpligt) tillfälle. Sökiendis foge och lämpe, hure the oss opå skade och förderff bringe kunne. GR 17: 337 (1545). Tegel G1 2: 4 (1622).
6) (grundad) anledning att göra l. säga ngt, (grundat l. giltigt l. tillräckligt) skäl, berättigande; stundom närmande sig l. övergående i bet.: rätt, rättighet, befogenhet; numera nästan bl. i vissa fasta förb. Ha fullt fog att klaga. Klaga utan fog. Utan ringaste fog. Med (allt l. fullt) fog. Myndigheterna ha ej funnit fog att ingripa. Så kunne I medt foge icke länger begäre mere frijheter .. än andre borgere. GR 27: 69 (1557). Billiga med alt foog, mon hon sig kalla Fru Lusta. Stiernhielm Herc. 292 (1648, 1668). Präste-Ståndet vill bevisa sig haft fog at hos K. Maij:t i underdånighet begiära, det .. (Dippel) måtte skaffas utur Riket. RARP 4: 61 (1726). Vårt folk med fog till vapen tar. CVAStrandberg 1: 92 (1848). Man kan ju med något fog säga, att (osv.). Forssell Stud. 2: 149 (1888). Ärekränkande beskyllningar af gröfsta slag, för hvilka intet fog kan uppletas. SD(L) 1899, nr 272, s. 3. Du ser .., att det ej fanns något fog för dina farhågor. Essén KessGen. 138 (1915). — särsk.
a) i numera obr. förb. Oss haffuer warit och än är Foge och vrsack nog, tiil att anholla .. the godz .. szom .. her Truedt her J wort Rige beliggiandis haffuer. GR 10: 187 (1535). Till hwilcket obestond, then samme hoop, hwarcken för Gud eller wärlden, någen skälig foge eller orsak hafft haffwe. Därs. 15: 629 (1543). Förhoppes oss, att alle Christelige herrer .. Wår rettmätige fog och lägenhet, herudinnen .. welbetenckiendis wårde. Därs. 17: 628 (1545). Vthan all Foogh och Rätt. Tegel G1 1: 11 (1622). Wij hafwe största fog / At ewigt älska then, som älskat osz så nog. Spegel ÅPar. 22 (1711). Jag hade hederligt fog. Dalin Arg. 2: 444 (1734, 1754). (Uppgiften) synes med godt fog kunna och böra försvinna ur Svenska historien. Strinnholm Hist. 4: 95 (1852).
b) (†) i pl. Nähr man nu Ransakar och effterfrågar, huruledes och medh skiäliga fogh, alle dhenne Criminal tillwijtelser honom bewijsas kunne. VDAkt. 1654, nr 33. Denna wår skiähliga begeran .. (är) grundat på Laaggille foog och motiver. Därs. 1674, nr 195.
c) (†) med prep. till, om rättighet till egendom o. d. The Swenskas gode fogh och rättigheet til Gottland. Girs G1 50 (c. 1630). Schouten Siam 17 (1675).
d) i uttr. ha l. äga fog (för sig), om sak: vara grundad på tillräckligt skäl; äga rätt l. befogenhet att finnas o. göra sig gällande. Dybeck Runa 1843, 4: 77. Gränsen emellan det förruttnade, som är sin död värdt, och det unga, nya, som har fog för sig. AB(L) 1895, nr 294, s. 1. Det är allvarsamma anklagelser, men dess värre synas de ha fog för sig. GHT 1898, nr 83 A, s. 2. Anmärkningar, hvilka icke äga fog. VL 1906, nr 45, s. 2.
e) (†) övergående i bet.: billighet, rätt, rättvisa. Somlige (äro) vthi betryck och största elende förde, vthan all Christeliga fogo och Samwett. AAAngermannus FörsprKyrkost. B 3 a (1587). Är det fog at du mig träder / In på lifwet. Rydelius Vitt. 10 (1710). Der blef et fasligt sorl, man fann ej något fog, / At en skall njuta alt det sälla och det täcka, / Som annars väl til hundra kunnat räcka. Kellgren (c. 1785) i 2Saml. 8: 45. Wallin 2Pred. 3: 176 (1829).
Spalt F 1030 band 8, 1925