| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FOGLIG fω3glig2, adj. -are ((†) -ere RA 1: 262 (1540), Carl IX Bew. E 3 a (1604); -ligest, superl. GR 16: 370 (1544), OxBr. 5: 50 (1613); -ligst, superl. AOxenstierna 1: 89 (1614), RP 3: 218 (1633); -list, superl. RA 2: 266 (1568)). adv. -A (†, Murenius VP 36 (1640), Borg Luther 1: 532 (1753)), -E (†, HT 1895, s. 331 (1563), Därs. 1906, s. 141 (c. 1585)), -EN (numera knappast br., GR 18: 245 (1547), SvLittFT 1836, sp. 210), -T (Brenner Dikt. 2: 97 (1683) osv.).
jfr OFOGLIG.
1) (†) motsv. FOGA, v. 9 (jfr FOG, sbst.1 1): passande, lämplig, bekväm, tjänlig. GR 11: 195 (1536). Thetta vort rige (kan) effter thenne dagh plath egenom ingen fogligere eller bettre vägh .. komma til sig och forbettres igen. RA 1: 262 (1540). Intet fogeligit medel (skulle) lätteligen .. warda funnit, at twinga så månge stoore Städer emoot theras Wilia. Brask Pufendorf Hist. 284 (1680). (Detta läkemedel) kan .. fogligen brukas wed hetziga Skadar och allahanda Brand-Såår. Roberg Beynon 12 (1697). Föreläsningarne i Physiquen (kunde) fogeligen .. handhafvas af Matheseos Lectorn. Linné Bref I. 1: 135 (1747). Ekblad 287 (1764). — särsk.
a) i uttr. med (det) fogligaste, så snart lämpligen ske kan, så snart som möjligt. AOxenstierna 1: 89 (1614). Afuachtar altså ett gunstigt suar med fogeligaste. VDAkt. 1684, nr 95.
b) i uttr. på det fogligaste, på det lättaste l. bekvämaste sätt. Månge herlige Konungars .. Historier, warde på thet foghligaste in på Christum vthlagdhe. Lælius Bünting Res. 1: Dedik. A 3 a (1588).
2) (†) berättigad, rättmätig, skälig; jfr FOG, sbst.1 6. (De) bliffue vthur Kyrkian .. vthan någhon foghligh vrsaak. Lælius Jungf. H 6 b (1591). Vthan fogelige och skälige Orsaker. Schroderus Waldt 64 (1616). — ss. adv.: med rätta, med fullt skäl, med fog. GR 18: 245 (1547). Vij (hava) honom sådant (icke) fogeligen .. kunnett eller veledt affslåå. Därs. 20: 193 (1549). En sådan interpretatio (kan) ey fogeligen .. kallas en ny Lag. Nehrman InlJurCiv. 71 (1729). SvLittFT 1836, sp. 210.
3) (numera knappast br.) motsv. FOGA, v. 13, om vind l. väder: gynnsam, gynnande, förmånlig, tjänlig; stundom, med anslutning till 4: mild, ej häftig l. svår. Ther hoos så önsker höghb(emäl)te F(urstliga) N(åde) .. at .. (sändebuden) medh fogeligit wädher och behållen Reese, måge komma lyckesamligen til sine igen. Chesnecopherus Skäl Ss 1 b (i handl. fr. 1595). (Den holländske amiralen) avancerade .. medh hele flottan emoth Öresundh .. wäntandes effter foghlig wind att kunna Sundet penetrera. RARP 7: 143 (1660). Väderleken tyckes hafva blifvit blidare och fogeligare. Höpken 2: 471 (1758). Dalin (1851; anfört ss. mindre br.). Om morgon när de vaknade, då blåste foglig vind, ja ja. Lindvall Fyra nya o. vackra visor 4 (1866). Jungberg (1873).
4) motsv. FOGA, v. 18 o. 19 (jfr FOG, sbst.1 2), om person l. sinnelag o. d.: som gärna giver efter för andra, undfallande, hovsam, eftergiven, saktmodig, beskedlig; äv. (mindre br.), om ord l. tal l. beteende o. d.: som röjer hovsamhet l. eftergivenhet. Thu (må) medt lempe och fogeligen holle them thesse meninger före. GR 20: 284 (1549). Then (lärare) som .. wijsar sigh hafwa ett tåligt och fogeligit Sinne. Skolordn. 1693, s. A 2 b. Då han kunde förödmjuka sin fiende .., då är han foglig och eftergifven. Hagberg Pred. 5: 69 (1819). Ett fogligt bemötande. Ödmann AnvSkrift. 46 (1822). Fru Björnklou .. förmådde den fromma och fogliga Polhem .. att .. qvarblifva i sin tjenst. LfF 1835, 1: 86. — särsk.
5) (numera knappast br.) om sak: eftergivande, mjuk, böjlig, smidig; äv. bildl. Handel, resor och Länders eröfringar (ha) bundet folket med fogeliga kädjor. GbgMag. 1759, s. 178; jfr 4. Ett ganska fogligt tungomål. Ehrenheim Tess. 104 (1819). Kittet, som man skall fylla sprickorna och ojämnheterna med, måste vara mjukt och fogligt .. och fästa riktigt godt, annars duger det inte. Heidenstam Alienus 3: 63 (1892). — jfr LÄTT-FOGLIG.
6) (†) om rörelse: försiktig, varlig, sakta, långsam; i sht ss. adv. Then som vndslipper ett fengelse eller fienda hand, han dröijer icke på wägen och far fogliga, vtan han löper thet fortast han kan. Swedberg SabbRo 144 (1704, 1710). En fogelig och behagelig fart. FoU 15: 238 (i handl. fr. 1785). Med gäspande jag låter opp / Ögat ändtligt mot min kaffekopp / Och i sammetsplaggen fogligt klifver. Wallin Vitt. 1: 391 (c. 1805; uppl. 1878). jfr: Elden brinner .. fogeligen. IErici Colerus 1: 274 (c. 1645).
1) (†) till 1: lämplighet. Ekblad 20 (1764). särsk. i uttr. med foglighet, bekvämt, i all bekvämlighet. Hos djuren kunne vi med foglighet efterspana magens och tarmarnas krällande. Murray IVetA 1772, s. 12.
2) till 4. SynodA 1: 14 (1607). Man (får) icke möta .. (en ondsint) med sådant wredt modh som han drager, vtan laga så at man kan medh lempa och fogeligheet blidka honom igen. Muræus Arndt 1: 357 (1647). GHT 1898, nr 237, s. 2. (mindre br.) konkretare. (Vi vinna endast) at våra förnyade fogligheter gjöra denna mackten (dvs. Ryssland) ännu drygare. Höpken 2: 100 (1747).
Spalt F 1047 band 8, 1925