| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FOGNING fω3gniŋ2, r. l. f. (f. Lind (1749), Lundell; m. Sahlstedt, Dähnert (1784)); best. -en; pl. -ar.
1) till FOGA, v. 4: hopsättning, hopfogning, sammansättning. Linc. (1640). (En byggmästare bör känna) Hvad som vid fogningar och skarfningar (av stenhuggararbeten) man har at observera. Carlberg SthmArchitCont. F 3 a (1740). Grammatikan .. undervisar om ordens förändring i böjelser och fogning med andra ord. Sahlstedt Föret. 2 (1773). Snoilsky 2: 42 (1881). — jfr HOP-, ORD-, SAMMAN-, SATS-, TANKE-FOGNING m. fl. — särsk. konkret.
a) = FOG, sbst.2 1. Serenius EngÅkerm. 20 (1727). Husen voro .. bygde af Ekeplankor .. med inslaget ler i fogningen at bättre täppa springorna. Linné Öl. 44 (1745). Den smalaste lilla fogning på dörrn kan vara nog, och det slipper in en strimma af sol. Benedictsson FruM 222 (1887). TLev. 1900, nr 22, s. 1. — mer l. mindre bildl.; jfr FOG, sbst.2 1 g. Huru det knakat i alla fogningar och huru sjelfva riksbyggnaden varit hardt när att störta. Bergklint Vitt. 231 (1772). Schleiermacher .. trodde sig i Lucasevangeliet finna fogningar mellan särskilta fragmenter. Reuterdahl InlTheol. 150 (1837). VL 1908, nr 12, s. 2.
b) (†) sammanbindande element. Particlarne så uti Ebræiskan, som Grækiskan .. utgöra meningarnas band och fogning. InstrBibelkom. 1773, § 4.
2) (mindre br.) snick. o. tunnbind. till FOGA, v. 5; särsk. konkret: kanthyvlad sida, fog (se FOG, sbst.2 1 e). Serenius EngÅkerm. 175 (1727).
3) (i vitter stil, mindre br.) till FOGA, v. 11 a. En lycklig omständigheternas fogning. Choræus Bref 76 (1800). Genom en egen händelsernas fogning. Atterbom Siare VI. 1: 160 (1852). Rydberg FilosFörel. 3: 276 (1878).
Spalt F 1049 band 8, 1925