Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FOLA fω3la2, v.1, förr äv. FORDA, v. -ade ((†) sup. -it GR 7: 170 (1530: fordhit); -et HH XIII. 1: 157 (1564: fordhett)). vbalsbst. -ANDE; jfr FOLA, sbst.1—2, FORDAN.
Ordformer
(fo(h)l- 1626—1888. f(f)o(o)rd(h)- 1526—1769)
Etymologi
[fsv. forþa, fortskaffa, främja, understödja, uppehålla, sv. dial. fola, fortskaffa, ledsaga, avfärda, motsv. isl. forða, nor. dial. forda, föra fram, fortskaffa; besläktat med FORDRA, FORT, adv.; jfr äv. FOLA, sbst.1—3, FORA, v.1—2, samt FORSLA. Om övergången rd > l jfr under FJOL]
I. fortskaffa o. i bet. som sammanhänga med denna.
1) (†; jfr dock slutet) fortskaffa, transportera, föra; refl.: taga sig fram (till en plats); jfr FORDRA I 1, FORA, v.1 Så mykit krutt som (med) wår Iaktt Snörnålen kan wäl fordas och besörias til Stocholm. GR 6: 287 (1529). Ofärdige och siuka, som liggia i aflägne huus ifrå Kyrkian och icke mächta sigh tijt fola. KOF II. 2: 372 (c. 1655). Våra vagnar och det vi med omkostnad fordat af vår egendom (måste) dels bortkastas dels åt de Ryske officerare bortgifvas. KKD 7: 293 (c. 1725). Modée FruR 5 (1738). — särsk. (ännu ngn gg i bygdemålsfärgat spr., starkt vard.) avfärda, köra (på dörren). HSH 9: 101 (c. 1750). Om min nitälskan icke folat honom på porten. Envallsson NSecten 17 (1782). Schück (1854). — jfr AVFOLA.
2) (†) hjälpa, främja, understödja; jfr FORDRA I 3. (Köpmännen böra) aff fogtar och embetzmen fordis och främias til thett beste. SvTr. 4: 156 (1534).
3) (†) vårda sig om (ngn); underhålla; föda; refl.: föda sig, reda sig, bärga sig; jfr FORDRA I 5, FORA, v.2 Så vil iach .. ffordhe och födhe thesse fatige siwke och spitalske gudz fånge. GR 4: 437 (1527). At the (dvs. dina föräldrar) hafwa .. hulpit tigh .. så widt, at tu tigh nw sielff fohla kan. Palmcron SundhSp. 170 (1642). Schück (1854).
4) (i Finl., föga br.) refl., opers.: det faller sig så l. så, det slumpar sig, det fogar sig. Det folade sig så, att … Hahnsson (1888).
II. [gm sammanblandning med FORDRA] (†) = FORDRA II 1. Tu .. sender oss vppå (smöret) itt register thet doch icke bewisar at alt är vtkomit som wij fordhit hadhe. GR 7: 170 (1530). Jönss Månsson .. haffwer fordhett penninger vdaff högz:te Kong:e M:tt till löningerne. HH XIII. 1: 157 (1564).
Särskilda förbindelser (i allm. till I 1): FOLA AV10 4. jfr AVFOLA.
1) (†) utrusta till avfärd. Then scrifftlärde Zenam och Apollon them foordha flitligha aff, ath them intit fattas. Tit. 3: 13 (NT 1526).
2) (i bygdemålsfärgat spr., starkt vard.) köra i väg (med ngn l. ngt); göra sig av (med ngn l. ngt); refl.: laga sig i väg. Så folade Fjerdingsman af med henne. Almqvist Amor. 331 (1822). Det blir ingen fred i landet, förr’n vi folat af med hela sattyget. Blanche Engelbr. 8 (1846). —
FOLA BORT10 4. (i bygdemålsfärgat spr., starkt vard.) köra på porten, köra bort; refl.: laga sig i väg. Nordforss (1805). Dalin (1851; med hänv. till fora bort). —
FOLA FRAM. (†)
1) till I 1; refl.: fortskaffa sig. Jagh (sätter) förthenskuld mit datum upå fää, althenstundh thet soflet sigh siälf fram folar, och behöfves icke at föras heller beres. OxBr. 1: 279 (1625).
2) till I 2: hjälpa fram (ngn). At fola Gubben fram och honom förnämt gifta. GFGyllenborg Vitt. 3: 289 (1773, 1797).

 

Spalt F 1051 band 8, 1925

Webbansvarig