| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FOLKUNGE fol3k~uŋ2e, m.; best. -en; pl. -ar.
hist. medlem av folkungaätten. The Folkungar stodho mykit ther epter, at theres skylman .. her Knwt skulle warda konung. OPetri Kr. 70 (c. 1540). (År) 1251 stod ett slagh widh Herrewadz broo emellan Birgel-Jerl, .. och Folckvngarna som woro Riksens Herrar. Isogæus Segersk. 924 (c. 1700). Knut Johansson .. var en Folkunge. Geijer SvarFryxell 19 (1846). Östergötland, folkungarnas hemort och rikets viktigaste landskap på den tiden. ANoreen hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 11 (1901).
-ÄTT(EN). (folkunga- 1829 osv. folkunge- 1750) [fsv. folkunga äth] benämning på (särsk. den regerande delen av) den medeltida sv. ätt som av traditionen ledes tillbaka till en Folke Filbyter från hednatiden o. vars med säkerhet kände förste medlem är en av Saxo omtalad Folke från 1100-talet. Den mäktiga Folkunge-Ätten. Dalin Hist. 2: 220 (1750).
Spalt F 1096 band 8, 1925